- Lunnefågel
I början av sommaren åkte jag och några andra fotogalningar iväg till den norska lilla ön Runde med syftet att fota den märkliga lunnefågeln. Runde, som ligger längst ut i kusbandet i höjd med Ålesund, är en ganska liten ö men sträcker sig mer än 300 meter över havet vilket märks när man skall upp för att fotografera. Stigen går nästan rakt upp och man är rejält uppvärmd när man kommit upp. Resan dit med bil från Göteborg tog ungefär 14 timmar men då hade vi även några stopp på vägen. Trots att jag egentligen inte fotar fåglar såg jag fram emot att fota den märkliga lunnefågeln som närmast kan beskrivas som en flygande pingvin med en otroligt färgglad näbb. På dagen ser man inte så mycket utav den då den är lång ute till havs men på kvällen strax innan solnedgången kommer den flygandes tillbaka till sitt bo beläget på Rundes branta bergssidor. Förutom möjligheten till unika fågelbilder på ön så finns det även goda möjligheter till fina landskapsbilder, och om sanningen skall fram så var det väl egentligen därför som jag följde med. Men innan jag till fullo kunde koncentrera mig på landskapet var jag bara tvungen att få några bilder på den fantastiska fågeln! Eftersom den häckar utefter de branta klippväggarna så var man ofta tvungen att vara farligt nära kanten för att få några fina bilder. För att försöka fota den i flykten fick man vara både uppmärksam och snabb med kameran. Dels för att lunnefågeln flyger väldigt snabbt och dels för att den är ganska liten och svår att upptäcka då den kommer flygande. En intressant observation var att den alltid tog ett par varv förbi boplatsen innan den bestämde sig för att landa. På så sätt kunde man i viss mån förbereda sig på var fågeln skulle komma flygandes och vara beredd med kameran. När den väl satte sig till ro någonstans i närheten där man befann sig var den dock ganska snäll och lät sig fotograferas utan några större problem. Efter jag fått några fina bilder på lönnefågeln kände jag att det var dags för att utforska naturen på ön istället.
Ön består som sagt av branta klippväggar som leder upp till en platå med ängar. Vid havsnivån finns det egentligen bara en smal landremsa som går runt öns nordöstliga del innan bergväggarna tornar upp sig där med. Nere vid havsnivån vid öns sydöstliga udde är klipporna spetsiga och taggiga medans de på den nordöstliga sidan är mjukare och rundare. Landskapet påminner på sina ställen inte så lite om något från sagon om ringen och det är lätt att drömma sig bort när man går omkring på klipporna med ögat tryckt mot sökaren. Längs ut åt väster ligger ett fyrtorn i klassisk stil. Vägen dit är lång och brant och man kan bara ta sig dit till fots. Först måste man ta sig upp över öns högplatå för att sedan ta sig ner via en mycket brant stig ut till udden fyren ligger på. Eftersom vandringen tar över en timma enkel väg så man måste ge sig av i god tid. Det tråkiga är att det tar lika lång tid att ta sig tillbaka igen men då är man både trött och hungrig efter att ha fotograferat hela kvällen så matsäck men framför allt vatten är bra att ha med sig. Något jag ångrar lite så här i efterhand är att jag tyvärr alldrig hann ta mig ner hela vägen till fyren utan fick nöja mig med att se den på håll. Det får också bli en av anledning till att återvända till norge och Runde någon annan gång!
